Tänk känslan att kliva av ett tåg mitt i natten, för att rasta din fyrtassade vän. När du  kliver ut känner fjälluften smeka din kind lätta regndroppar faller och långt borta ser skymten av något som skulle kunna vara en fjäll topp det är egentligen inte mörkt men du ser bara konturerna 

Du hör  lite små mummel från medresenärer som delar din egen förväntan

En kväll i juli hoppade jag och min fyrtassadde ledsagare på nattågetl som skulle ta oss till Abisko där vi åtta personer med dövblindhet, skulle få ut på fjället

En plats dit många åker dagligen, packar ryggsäck, går ensamma eller i grupp. En del bara över dan andra i veckor

Detta ingen självklarhet för oss som behöver extra stöd, ledsagning för att se åt vilket håll vi ska gå, syntolkning för att undvika lösa stenar och rötter eller få information om hur spången ser ut. Även få syntolkat alla vyerna! Hur bergen gömmer sig bak molnen, den pyttelilla blå fjärilen eller hjotronen

Teckentolkat vad de andra säger, ja det är inte alltid vi är tysta när vi vandrar och vi fick ju massor med härlig och rolig information från de underbara guiderna!

Så vi anlände ett gäng till Abisko turiststation, personer med dövblindhet och dövblindtolkar

Jag har fortfarande , en månad senare inte riktigt landat

Det var sån magi att få göra detta

När vi väl samlat oss efter frukost, mött upp guiderna, som var smått oroliga över ”hur ska detta gå??!”

Alltså känslan, ena foten framför den andra, vyerna jämte dig, på ena sidan en vild fors och på andra fjällen bakom alla små knotiga björkar.. 

Myrarna där du får gå på spänger i det oändliga med fjälltoppar på var sida

Små små blommor, små små fjärilar och så dessa oändliga vidder

Få dela varandras upplevelser, alla har vi fått olika intryck, vi har mediterat där Selma Lagerlöf en gång fick inspiration till Nils Holgerssons resa

Vi har badat och vadat i Torne träsk…. Är jag månne ett träsktroll nu??

Skavsår, ömma knän, blöta skor och svettig tröja vad gör det? 

Alla gick vi i den takt vi önskade, fick det stöd vi behövde, det blev en stund utan bekymmer

Samarbetet mellan alla i gruppen var fantastisk! Inga hinder fanns! Alla hade en plats, en avgörande roll

Vi lagade mat i grupp, hämtade vatten och skötte elden, 

Glädjen och lyckan över att ha fått vara med och planera, genomföra och dela denna. Det har fyllt på mitt vinterförråd av minnesbilder

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *